Vår studieresa till Grand Popo i Benin
Nyss hemkommen från vår resa till Benin i Västafrika, är vi fulla av intryck och minnen. Det första man slås av när man kliver av bussen i Grand Popo är hur vackert det är med den 45 kilometer långa sandstranden framför ögonen. Men ett ännu starkare intryck står människorna för, deras gästfrihet, glädje och livsstyrka. Överallt starka kvinnor som bär sina barn på ryggen och livsmedel på huvudet. På vägarna transporterar överlastade bilar och mopeder varor av alla slag.
När vi planerade att åka ner hela företaget till Benin fanns några tydliga syften; att på nära håll kunna ta del av vår pågående kliniska studie och när vi rest drygt 700 mil även passa på att lära oss mer om Västafrika och dess historia och även förstå hur vi kan bidra till att förbättra livet i den fattiga men fridfulla fiskebyn Grand Popo. Det är inte bara vi som följer studien med stort intresse utan även Världshälsoorganisationen och Bill & Melinda Gates Foundation eftersom denna studie är ett viktigt steg i utvecklingen av detta vaccin som förhoppningsvis kommer att leda till en introduktion i tredje världen.
Tillsammans med Helsingfors universitet, Göteborgs universitet och PATH testas nu säkerheten och den kliniska effekten av vårt ETEC-vaccin Etvax® i en placebokontrollerad fas IIb studie. Studien görs på finska resenärer som reser till Grand Popo i Benin. I juli förra året anlände de första resenärerna Grand Popo och idag har nästan 300 av totalt ca 800 resenärer som behövs för studien besökt Benin.
Det finska forskningsteamet i Benin och Helsingfors leds av professor Anu Kantele som är verksam vid Helsingfors universitet. Medfiles, Medix, vaccinationscentralen på Aava och Helsingfors universitet är alla extremt viktiga samarbetspartners för denna studie.
Men hur hamnade vi och studien i den lilla fiskebyn Grand Popo? En huvudanledning är Villa Karo, ett finsk-afrikanskt kulturcentrum. Villa Karos grundare och ordförande, författaren Juha Vakkuri, har som målsättning att kulturcentret ska fördjupa kunnandet om Afrika och stödja kulturutbyte.
Under vår studieresa i Grand Popo umgicks vi mycket med kulturcentrets lokala chef Kwassi, och även Georgette, som är program och kontorsansvarig samt Joel som ansvar för utflykterna för studiedeltagarna. Några akademiska kvartar förekommer inte på kulturcentret. Här löser de allt direkt och kommer man överens om att träffas på ett visst klockslag så gäller det att vara där i rätt tid.
På labbet vi byggt mitt emot Villa Karo görs en första analys av studiedeltagarnas avföringsprover. Här odlas förutom E.coli även salmonella-, shigella- och campylobakter och lagras sedan tillfälligt i våra -70 frysboxar innan de skickas för utförligare analyser på Medix i Finland. På labbet bor även två studie-koordinatörer (varav en infektionsläkare) från Helsingfors universitet som ser till att studieprotokollet följs till punkt och pricka och att alla studiedeltagare fyller i sina viktiga hälsokort. Självklart hjälper de till om någon blir sjuk.
I Grand Popo får man snabbt vänner. När en grupp barn får syn på en, en yovo, alltså en vit, började de genast sjunga och dansa. De vinkar glatt i sina skoluniformer och ropar ”Bonjour yovo”. En tom vattenflaska är en ’present’ de gärna tar emot eftersom flaskorna flitigt återanvänds: de används för förvaring och de kan säljas vidare.
Hur smärtsamt det än var så var ett besök i staden Ouidah ett måste för att förstå dessa människors historia. Ouidah var under lång tid centrum för slavhandeln till de europeiska kolonierna i Amerika. Härifrån skeppades sammanlagt närmare två miljoner slavar ut och området där Ouidah ligger blev känt som ”Slavkusten”. I början av sin resa fick många av slavarna vandra den 4 kilometer långa vägen från det som nu är Ouidahs historiska museum, till ”Porten utan återvändo” nere vid stranden. Den här porten markerar slavvägens slutpunkt. Över den bågformade ingången finns en relief som föreställer två led av fjättrade slavar som möts på den närliggande stranden med Atlanten framför sig. Slavporten i Ouidah är idag ett UNESCO-märkt kulturmål.
En annan stark upplevelse under vår resa var besöket på barnhemmet Orphélinat de Grand-Popo. I hemmet för föräldralösa sov sju barn i samma lilla säng. Man känner på en gång att man vill bidra men hur gör man det på bästa sätt? Det gäller att förstå vad de behöver inte vad vi tror att de behöver. Till vår hjälp hade vi Kwassi. Han hjälpte oss att köpa mat, 100 kilo ris, 20 kg pasta, olja och tomatsås. Efter rundvandringen så ordnade vi med nya madrasser och myggnät till de sängar där det saknades. Men det finns så många hål att fylla vart vi än vänder oss och det är viktigt att hela byn får ta del av de bidrag som denna studie lokalt ger. Villa Karo har här en viktig roll att fylla och försöka fördela bidrag så att det kommer hela Grand Popo till godo.
Det känns bra i magen att vaccinet vi håller på att utveckla ska komma precis sådana barn till nytta som bor i barnhemmet vi besökte och på andra håll i Grand Popo.
Veckan i Benin var omvälvande på många sätt. Gång på gång slogs vi av hur allt var helt upp och ner, inget liknade vad vi var vana vid hemma. Något som vi framförallt kommer att bära med oss är människornas vänlighet och all den gästfrihet, glädje och livsstyrka som finns. Nu håller vi tummarna att vaccinet är så bra som vi tror. Det kommer vi få veta under första delen av 2019.
